Graviditet inget handikapp!
Måste få kräka av mig lite. Är så trött på alla dessa "du-ska-inte"-personer. Vem bestämmer vad som är bäst för mig? Inte någon som kanske haft en jobbig graviditet eller fått besked av läkare att inte göra si eller så. Vem känner hur mycket jag orkar? Inte de som kanske lätt blir trötta, har foglossningar utav helvetes slag eller de som kanske är illamående konstant.
Jag har en extremt lättsam graviditet(hittills iaf!) och jag mår jättebra! Jag är glad, pigg och tycker varje dag är jätterolig. Jag orkar hålla efter hemmet och göra mig fin inför skola och jobb. Jag går i mysbyxor hemma men klär mig gärna lite roligare om jag ska iväg någonstans. Jag sminkar mig gärna och fixar gladeligen håret. Jag klär mig inte i klassiska "mamma-kläder", alltså stora blusar och pösiga byxor eller något i den stilen. Jag pluggar på och har hittills fått bra betyg i skolan och har för avsikt att fortsätta så. Jag jobbar natt med ett stillastående/sittande jobb som kan vara krävande fysiskt och psykiskt. Jag går ut långa rundor med mina hundar varje dag och tränar yoga då och då, jag har till och med gjort en del knäböj och liknande övningar i hemmets trygga vrå. Jag tränar! Jag rör mig! Jag lever!
Sen finns det svårare graviditeter där man kanske inte har möjlighet eller ork att göra allt det jag gör, och jag lider verkligen med dem som har/haft det så men det ska inte vara en ribba som sätter min levnadsstandard. Bara för att en person inte kan göra en viss sak betyder inte det att en annan inte kan göra det!
Jag orkar inte med alla tips och råd som väller in, jag bestämmer själv min takt och vad jag klarar och inte klarar. Jag känner efter vad som känns bra för mig och kör på den känslan, tro mig när jag säger att jag har en liten kicka i magen som protesterar annars! Jag vilar när jag är trött och kör på när jag är pigg och det komemr jag fortsätta med så länge jag orkar!
Så alla som vill berätta eller ifrågasätta vad jag gör, DON'T!
Nu ska jag göra mig fin inför jobb efter en lång mysig promenad med mina pojkar. Och jag ska jobba natt.
Jag har en extremt lättsam graviditet(hittills iaf!) och jag mår jättebra! Jag är glad, pigg och tycker varje dag är jätterolig. Jag orkar hålla efter hemmet och göra mig fin inför skola och jobb. Jag går i mysbyxor hemma men klär mig gärna lite roligare om jag ska iväg någonstans. Jag sminkar mig gärna och fixar gladeligen håret. Jag klär mig inte i klassiska "mamma-kläder", alltså stora blusar och pösiga byxor eller något i den stilen. Jag pluggar på och har hittills fått bra betyg i skolan och har för avsikt att fortsätta så. Jag jobbar natt med ett stillastående/sittande jobb som kan vara krävande fysiskt och psykiskt. Jag går ut långa rundor med mina hundar varje dag och tränar yoga då och då, jag har till och med gjort en del knäböj och liknande övningar i hemmets trygga vrå. Jag tränar! Jag rör mig! Jag lever!
Sen finns det svårare graviditeter där man kanske inte har möjlighet eller ork att göra allt det jag gör, och jag lider verkligen med dem som har/haft det så men det ska inte vara en ribba som sätter min levnadsstandard. Bara för att en person inte kan göra en viss sak betyder inte det att en annan inte kan göra det!
Jag orkar inte med alla tips och råd som väller in, jag bestämmer själv min takt och vad jag klarar och inte klarar. Jag känner efter vad som känns bra för mig och kör på den känslan, tro mig när jag säger att jag har en liten kicka i magen som protesterar annars! Jag vilar när jag är trött och kör på när jag är pigg och det komemr jag fortsätta med så länge jag orkar!
Så alla som vill berätta eller ifrågasätta vad jag gör, DON'T!
Nu ska jag göra mig fin inför jobb efter en lång mysig promenad med mina pojkar. Och jag ska jobba natt.
Kommentarer
Trackback
